Lilla gubben

Jag var lite för snabb när jag konstaterade att Manne var okej efter hans dykning i trappen. Så här har de sista dagarna sett ut...

Söndag: Rasade ner för trappen på morgonen. Var helt ok den dagen, visade inga tecken på att han hade ont.

Måndag: Lite grinig och tog sig mot öronen. Då trodde jag att han höll på bli sjuk.

Tisdag: Väldigt ledsen dag och jag reagerade på att han skrek varje gång jag svängde med bilen eller när jag körde i ngt gupp. Väldigt smärtpåverkad när jag rörde i honom. Senare på dagen såg jag hur han gick och drog upp ena axeln och la huvudet på sned. Detta blev bara värre o värre under kvällen och då förstod jag att det var sviterna efter fallet i söndags. Men det var när jag la honom för kvällen som jag blev orolig. Det har nog aldrig hänt de senaste månaderna att han legat kvar när jag lagt honom. Han brukar alltid sätta sig upp och köra ett par race runt spjälsängen innan han lägger sig ner o sover. Men han bara låg och stirrade upp i taket. I typ en halvtimme. Han hade ju för ont för att kunna röra sig. Inte ett pip och jag kan lova er att klumpen i min mage var stor!!!

Då bestämde jag mig för att åka in till akuten med honom. De ville göra en datortomograf för att utesluta kotfrakturer eller skelettskada men iom att han just ätit välling så kunde de inte göra den undersökningen. Vi blev erbjudna att stanna kvar men valde att åka hem över natten.

Idag: Fick tid för CT kl 10. Det gick så himla bra på röntgen. Manne satt som ett ljus i mitt knä när de satte nål på honom och sa inte ett knyst när de stack honom. Jag fick hålla honom när de sövde honom och det kändes så skönt. Att han fick somna i min famn istället för att ligga ensam på en brits. Men guditider så liten och ynklig han såg ut när de körde in honom, liggandes på den gigantiskta britsen, i den stora röntgenapparaten. Då blödde mammahjärtat!!! Speciellt eftersom jag känner att det är pga mig som han blev tvungen att genomgå allt detta. Det var ju min ouppmärksamhet som orsakade fallet i trappen!   

Men...efter 5 timmar så fick vi äntligen åka hem! Ingen skelettskada och inga brutna kotor :)! Han fick sig en rejäl muskelsmäll, typ nackspärr. Och våran lilla robocop är en mycket tapper liten kille. För trots att han har så ont så kämpar han på!

Smygfotade lite med mobilen inne på sjukhuset...


I väntan på läkaren igår kväll. Det fanns myyyycket att pingla på :)!


På uppvaket idag.

Kommentarer
Postat av: Lisa

Ojojoj.. Vilken dag, vad klokt att du kollade upp Manne, för hur lätt är det att veta när de inte kan förklara själva hur de mår. Kan tro att det kändes riktigt läskigt när han sövdes ned. Men skönt i slutändan att det inte blev värre än det blev.

2010-06-16 @ 22:12:25
URL: http://maltelisa.blogspot.com
Postat av: Martina

Aj aj aj!! Lilla killen.... :(

2010-06-17 @ 00:25:47
URL: http://fantasiee.blogg.se/
Postat av: Frida

Sötaste lilla Manne... Vilket "äventyr". En olycka kan ju dock hända vemsomhelst, precis närsomhelst. Skönt att höra att det bara är muskelskada som ställer till det för honom. Han repar sig säkert fort och det hela blir en historia att återberätta när han blir äldre.

Kram!

2010-06-17 @ 08:13:06
Postat av: Bettan

Men lilla gubben! Förstår känslan, när Elsa bara var ett halvår for hon ut för våran trapp och alla tankar man hann tänka under tiden hon kullrade utför...fruktansvärt!



Du är en toppenmamma, det hade kunnat hända vem som helst. Kram.

2010-06-17 @ 08:15:53
URL: http://wigenstam.blogg.se/
Postat av: Maria, My och Thudor

Åh, kära ni!



Jag lider verkligen med dig Johanna när jag läser om Manne, jag måste erkänna att jag sitter här på jobber med tårfyllda ögon! Såå skönt att det gick bra för honom och att det inte var något allvarligt! Det här onda i mammahjärtat är så hemsk känsla!



Hoppas han piggnar till snart och är sitt vanliga jag! Och anklaga dig inte själv, en olycka händer ju så lätt som det heter!



Ta hand om er!

2010-06-17 @ 09:12:45
URL: http://www.miaberglund.blogspot.com
Postat av: Linda S

Men lille bubben då! Så skönt att allt var bra!! Förstår ditt samvete. Även om det bara handlar omen sekund så är den sekunden förödande för ens eget samvete och mående. kram

2010-06-17 @ 10:37:27
Postat av: Emma

Nämen usch vad obehagligt. En olycka händer så lätt! Klart du inte får anklaga dig själv, men det gör man ju alltid som mamma. Men man kan inte vara överallt hela tiden. Man önskar som mamma att man kan skydda dem från allt ont men det går ju tyvärr inte. Hemskt också när de är så små att de inte kan visa var de har ont. Man vet ju inte hur illa däran de är. Så himla skönt att det inte var någon större fara med honom. Man förstår ju att han fick nackspärr efter en sån dykning.



Det är verkligen tur att vi har en sån bra sjukvård här i Sverige

2010-06-17 @ 10:39:08
URL: http://emsie.blogg.se/
Postat av: Pia

Oj, jag började också gråta. Fast jag redan visste att det gått bra (Sandra berättade igår).



Som sagt, du ska inte klandra dig själv alltför hårt. Fort är det gjort att en olycka händer. Och som tur är så gick det ju bra.



Stora kramar

2010-06-17 @ 11:07:13
URL: http://piabur.blogg.se/
Postat av: Linn

Stackars Manne och dej!



Men som sagt, det kan hända alla! Det var bara otur! Bra att ni kollade upp det!



2010-06-17 @ 11:29:26
URL: http://livetinorrlans.blogg.se/
Postat av: Jottan

Guuud så skönt att allt gick bra. Förstår precis hur du kände dig, men kom ihåg att man faktiskt inte kan vara precis överallt hela tiden.

Jag hade samma känsla när jag såg hur Ebba kom med en näve maskindiskmedel mot mig och några rester runt munnen!

Paniken! Hur kunde jag låta detta hända?

Snabbt som attans så sköljde jag munnen på henne och satt och tittade på henne resten av dagen för att se så att hon inte blev dåsig.



Huvva.



Tur iaf att allt gick bra och att han är tapper den lille killen.

2010-06-17 @ 20:14:29
URL: http://jottan.blogg.se/
Postat av: Åsa

Oj, vilken tapper liten kille!

Och Johanna, en jättestor kram till dig!! En olycka händer sååå lätt. Vad bra att ni var iväg och kollade upp det och skönt att det såg så bra ut!

Kram, kram

2010-06-17 @ 20:22:00
URL: http://asasminnen.blogg.se/
Postat av: Caroline

Men åhhhhh vännen vad läser jag??!! stackars stackars liten och dig!! Det är absolut inte ditt fel, ta inte på dig det, helt onödigt! en olycka är en olycka! Vd skönt att allt gick bra trots allt. Jag vet hur han känner sig i nacken dock...Visst är det hemskt när de små sövs, Stella har ju fått sövas 2 ggr, en gång 5.5 h :-o KRAM till dig

2010-06-20 @ 21:18:33
URL: http://familjensweetie.blogspot.com
Postat av: Jessica

Vad stark du är! För man måste ju på nåt sätt inte visa sig rädd inför de små men det är då sannerligen inte alltid lätt...

2010-06-24 @ 17:40:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0