Glädje
Sen blev jag så himlarns glad när jag hittade den här till mig på Annas blogg!
Reglerna kring denna utmärkelse är att lista fem saker jag inte kan vara utan & skicka den vidare till någon annan.
5 saker jag alltså inte kan vara utan:
1. Kärlek från vänner och familj!
2. Min KÄRA kamera!!!
3. Handväskan (tragiskt va, men där har jag nästan hela mitt liv)
4. Datorn (oxå tragiskt)
5. Min mobil (lika tragiskt här)
Jag skickar utmärkelsen vidare till:
Just därför så får du den här utmärkelsen av mig!
...den jag fick av Sandra! Hon skriver..."Skickar vidare den till Johanna som skriver en härlig blogg om sitt liv och bidrar med de mest ljuvliga bilder på sin omgivning".
Tack så mkt vännen :-)!
Det är sånt här som gör bloggandet lite extra roligt. Att få feedback och veta att folk som läser uppskattar det jag skriver. För mig funkar bloggen som en ventil, att få dela med mig av våran vardag...i både glädje o sorg.
När vi ändå är inne på massa "tacktal" så får jag ju såklart inte glömma bort att tacka syster Therese för den mycket upskattade presenten till Agnes som vi hittade i brevlådan i afton. Ett paket med filmer, böcker och pyssel var som en skänk från ovan till våran lilla sjukling! Och nu slipper jag ju dessutom höra på mumintrollens uttjatade röster...JIPPI!!! Thank u!
Nu tror jag att jag har tackat klart för idag...
TREVLIG HELG!
Ut med det sjuka & in med det friska!
...en trött blekfis i soffan!
Den stora flickan (får man benämna sig som flicka när man passerat 30?) är pigg som aldrig förr. Energin bara sprutar ur öronen. Ja, nu ska jag väll inte överdriva men det var länge sedan jag kände mig så pigg som jag gör idag. Halleluja!
Jag drömde mardrömmar inatt. Scenen om det vi var med om spelades om och om igen i mitt huvud...en liten livlös kropp, blåa läppar och vidöppna ögon som fastnat med blicken. Några utav nattens scener så lyckades vi inte få tillbaks henne till medvetande. Hemska, hemska tanke! Tankarna på döden blir så nära när man måste mötas av sitt eget barns medvetslöshet. Det är självklart att en sådan incident inte bara går en obemärkt förbi. Det hade jag inte trott heller. Nu gäller det att fokusera framåt och leva med tanken att det INTE händer igen!!!
Dagen har spenderats med ajaxflaskan i högsta hugg. Infektionsavdelningen på övervåningen har bokstavligen sanerats från bacillusker. Tvättmaskinen går varm och täcken hänger ute på vädring. Varenda milimeter av golvet har fått sig en såpakick och det känns som vi har fått oss ett nytt sovrum! Nere brinner doftljusen för fullt...clean cottonljusen hjälper till att förhöja doften av nystädat. Nappflaskor o tuttar har kokats på spisen och toaletterna är skinande rena. Nu j*klar måste jag fått bort allt sjukt!
...unnade mig lite favvoblomster som pryder köket så fint!
Mitt i allt städande så hann vi dessutom slänga ihop en brownie och en morotskaka. Lillgull är en ihärdig hjälreda vid bakning o knäcker äggen som hon inte gjort annat. Sen tog krafterna slut i den lilla späda kroppen o powernapen på sedvanliga läget i soffan var välbehövlig.
I helgen väntar inget roligare än jobb för min del. Men jag ska inte sticka under stolen med att det känns litelitelite skönt att komma ut från sjukstugan. Dessa sjukdagar tär på psyket.
I en sal på lasarettet...
Vi var med om en riktig mardröm igår. En händelse som jag fasat för ska hända och något som jag hoppas att ingen av er som har barn ska behöva vara med om!
Ska väll börja med att berätta att inte en utan ALLA i familjen drabbades av magsjuka i förrgår. Som det inte var nog med den krax-, feber- å snorsjuka som vi precis börjat repa oss ifrån??? Börjar starkt fundera på vad vi gjort för ont!
Natten till igår var mindre lyckad. Kräk-kräk-kräk, torka spya, toabesök, tvätta sängkläder och vårda sliten 2-åring var aktiviteter som vi trötta föräldrar (hm, rättare sagt mestadels Jimmy) fördrev nattens timmar med. Så gårdagens fm spenderades av alla 3 i soffan sovandes/tittande på film. Jimmy satt och surrade med Agnes när jag halvt sovandes hör hur han frågar henne samma sak typ femtioelva ggr utan att få något svar. Till slut så kan jag inte hålla mig utan säger...men sluta tjaaaata på henne. "Men gud utbrister plötsligt Jimmy, det är något fel med henne". Han sliter upp henne från soffan och synen av henne kommer nog alltid att sitta kvar på näthinnan...hennes vidöppna paralyserande ögon, mörklila läppar, blåmarmorerade armar & ben och lillkroppen som var helt liv- & ledlös. Hon var helt borta och jag trodde allvarligt att hon var död. Kan lugnt lova att pulsökningen hos de chockade föräldrarna var maximal!!
Ut med henne på bron, försökte ruska liv i henne, smärtstimulerade hennes bröst och ropade på henne. Inget svar eller tecken på liv! Forfarande som en trasa i kroppen. Jag uppmanade Jimmy att fria luftvägarna, tänkte att det kanske satt fast ngt som vi missat att hon stoppat i munnen. Käkarna hade stelnat och det var med halvt våld som Jimmy fick in ett finger i munnen. Först då så började vi se tecken på liv i den lilla kroppen. Men h-e-l-v-e-t-e vad lång varje sekund kändes!
Jag ringde vårdcentralens akutnr för att höra om de ville göra en första bedömning eller om vi skulle åka direkt på akuten. Ring en ambulans fick jag till svar! Men, tyckte jag, det går ju mkt snabbare för oss att ta oss in själva än att vänta på en ambulans. Hon prompade ändå att vi skulle ringa efter ambulans men sa att om vi nu kör in själva så måste jag ringa ambulans som möter upp efter vägen om läget försämras. Så in med alla i bilen...jag som sjukvårdare o Jimpa som ambulanschafför. Forden funkade bra som ambulans men gud i tider vad milen in till sjukhuset kändes långa. Alldeles för långa med en liten trasa i knät som inte gick att hålla vaken.
Väl på akuten så var vi väntade och fick ett jättebra bemötande. Prover, EKG och gud vet allt togs innan vi fick oss ett rum på barnavdelningen. Där satte de en nål i lillarmen och fler prover togs.
Det jag tycker är värst så här när vi kommit hem är att inte veta vad det här berodde på. Varken jag eller Jimmy upplevde att hon var så pass dålig att detta skulle ske och hon hade ju bara varit sjuk i knappt 12 timmar och druckit jättebra mellan o efter kräkningarna. Dessutom så kom febern först när vi kom in på akuten så det kan inte ha varit feberutlöst heller.
En av läkarnas teorier är att det kan ha blivit en alltför häftig omställning i kroppens salt- å vätskebalans som bidrog till att hennes kropp chockade som den gjorde. Jag hoppas faktiskt innerligt på den teorin. Men vi kommer ändå att bli kallade till en utredning där de mäter hjärnaktiviteten för att utesluta ev epilepsi. Det känns skönt att de utreder saken! Vi fick med oss medicin hem som vi kan ge henne om det här skulle hända igen. Men det hoppas jag verkligen att det inte gör! Mitt hjärta klarar inte en till sådan pärs.
Jag anser mig verkligen inte som den nojjiga mamman men efter detta så kommer jag att vara superparanoid varje gång hon blir sjuk. Redan ikv så har jag tittat till henne flera gånger sen hon lagt sig. Något som jag aldrig brukar göra. Bara för att se att hon lever.
Det är efter sådana här incidenter som man fattar hur skört livet verkligen är...
BADLYCKA :)
Efter vad som känns som flera år av utebliven ork så var det rena drömmen att denna helg känna att jag faktiskt hade energi för mer än enbart jobb och att ta mig i och ur soffan! En känsla av ren & skär lycka kan jag lugnt lova! Så när vi blev tillfrågade att hänga med till äventyrsbadet i Piteå idag så var svaret givet...självklart! Det visade sig bli ett besök som uppskattades av både stora & små. 
Systrarna Molin...
...Konrad
...Astrid
...Anja
Efter en riktig lyckad helg så känns det lite trist att min "week of hell" på jobbet väntar. Men men, det är bara att jobba på. Snart är mina jobbdagar och "week of hell-veckor" över för en lååång tid framöver.
Hoppas att ni oxå haft en finfin helg...
Stillat shoppingsug
I november så låg shoppingen närmast nere bortsett från något enstaka litet köp. December månads shopping bestod till 99% av julklappsinköp och i denna januarimånad så har nada-noll inhandlats hittills (ja, någon traderaauktion då). Detta har resulterat i att shoppingbegäret har gjort sig påmint alltför ofta den sista tiden. Mitt växande omfång har också bidragit till att garderoben ekat en aning efter kläder som passar en rund mage. Detta måste förstås åtgärdas vilket jag tog tag i idag :-)!
Resultatet av shoppingrundan blev mucho bra och innehållet i påsarna var faktiskt nästan enbart till MIG! Jag var så nöjd innan jag gick in i den sista affären att jag inte köpt något barnplagg som på något underligt sätt alltid lyckas slinka ner under mina statsrepor. Men detta sprack alltså iom denna sista butik jag besökte. Vissa plagg jag springer på kan jag bara inte motstå att köpa!
...denna "mirakelkräm" (eeeh?) ska tydligen effektivt motverka bristningar. Detta är något som jag verkligen synar då jag inte tror att man kan motverka uppkomsten av bristningar med diverse smorsel. Däremot så känns det onekligen väldigt skönt att smörja in den växande kulan så den blev en av sakerna som åkte ner i mina shoppingkassar idag! Bodyshopdamen försökte först pracka på mig en yttepyttetub med en svindyyyyyr creme som skulle vara kanon för att motverka bristningar men den fick hon allt behålla.
När vi ändå är inne på shopping...
MINA SENASTE TRADERAFYND:
...bägge plaggen är i pyttezise och självklart från härliga 70-talet.
...även dessa manchesterbrallorna till Agnes är ett drygt 30 års gammalt fynd. 
...helt ny & oanvänd sommardress till Agnes för en struntsumma :-)!
Jag har sagt det förut och jag säger det igen...vad lite shopping kan göra för själen :-)!!!
Ledigdag :-)
Många som jobbar skift tycker att det är lite tråkigt att vara ledig när alla andra jobbar. Jag hör inte fullt ut till den skaran. Visst är det superdupertrist att jobba jul/nyår/midsommar när nästan alla andra är lediga men att vara ledig mitt i veckan någon gång då o då har jag verkligen inte något emot. Att känna lugnet utan krav på att "måsta umgås"...pyssla på hemma och bara vara. Det gillar jag! Sen är ju förstås ledighelger med socialisering inte helt fel det heller när andan faller på.
Gårdagens besök hos barnmorskan gick bra. Blodtrycket har stigit men hon tyckte att mitt blodvärde låg lite väl i underkant. Hon ville att jag skulle börja knapra järntabletter men jag lyckades övertala henne till att avvakta tills vi ser nästa värde vid nästa besök i början på februari. Det gick hon med på om jag lovade att äta mitt val kvinna fram tills dess. Så det blev ett besök på apoteket igår för att inhandla lite tabletter. Sen ska jag bara komma ihåg att ta dem oxå...mitt största problem när när det gäller medicin.
Angående magmåttet så håller jag nästan samma kurva som förra graviditeten. Jag ligger snäppet högre denna gång, dvs strax under medellinjen. Jag var tvungen att kolla i mina gamla papper hur stor skillnad det var i siffror mätt och tyvärr så har jag inga uppgifter från exakt denna vecka. 24 cm mätte jag i vecka 30 sist och nu har jag 24 i vecka 28. Så det är nästan samma lika! Jag fick ingen backning på vikten denna gång *skööönt* men då hade jag bara gått upp 1 kg sen förra gången och drygt 5 kg sammanlagt. Misstänker att mina sista veckors krasslighet med noll & ingen aptit kan ha inverkat på den punkten. Men jag är inte i mål ännu!!!
Schnyggo i morsans brillor...
...idag är förresten den första dagen på jag vet inte huuuur länge som jag klarat mig från att ta alvedon å hostmedicin!!! Jiii ha, nu börjar jag ÄNTLIGEN se ett slut på mina eländesveckor!
Helgen som gick...
Men nästa vecka ser mer lovande ut...iaf jobbmässigt. Tyvärr så åker Jimpa till Halmstad på utbildning img och blir borta hela veckan vilket innebär att jag måste vara på fötterna.
Jag försökte mig på en magbild idag. Vecka 28 är det nu!
Vecka 28 med Agnes i magen:
Jag har ju upplevt att magen är så mkt större nu jämfört med förra gången men när jag ser bilderna så inser jag att det nog kanske inte skiljer så mycket som jag trott. Däremot så fick jag ju mage mycket, mycket snabbare den här graviditeten.
Barnet: Barnet väger nu cirka 1000 gram och längden är omkring 35 cm och fötterna mäter 5 cm. Hårstråna på huvudet är ganska långa. Mjölktänderna under tandköttet är färdiga. Barnet anses livsdugligt vid denna tidpunkt och om det skulle födas måste man registrera barnet enligt lagen. Som tur är har barnet nu mycket goda chanser att klara sig utanför livmodern, med hjälp av bland annat värme från en kuvös.
Kroppen: Framöver blir besöken hos MVC allt tätare. Man ser över att Symfus-fundusmåttet (magmåttet) går uppåt i den takt som det ska och att kroppens värden är goda. Man kontrollerar järnhalten i blodet, sockerhalten, blodtryck och fosterljud.
Jag ska till barnmorskan imorgon så då får vi se om jag går igenom besiktningen ;-)!
Bedrövliga tillstånd
Jag har aldrig varit med om like till förkylning! Jag trodde att den gångna rehabhelgen hade gjort gott för mitt hälsotillstånd men denna vecka har varit allt annat än bra. KATASTROF rent ut sagt! Så här har min vecka sett ut:
Söndag natt: Slut på nässpray & hostmedicin vilket resulterade i NOLL timmars sömn!
Måndag: Jobb till 16. Somnade på soffan när jag kom hem & sov till tisdag bortsett från några korta break med alvedon- & nässpraysintag och ungefär en miljon hosttattacker.
Tisdag: Jobb till 15. Status trasa vid hemkosten och gjorde en repris från måndagen, dvs sov mig igenom hela aftonen o kvällen. Hade migrän light hela dagen.
Onsdag: Skulle ha jobbat till 16 men chefen skickade hem mig redan vid 12 då mitt kritvita ansikte avslöjade alltför väl hur jag mådde. Åkte hem och slocknade på soffan i några timmar. Hämtade Agnes på dagis o lämnade henne hos mamma så jag fick åka hem och sova vidare. Sov mig igenom även denna dag. Fortfarande migränlighttillstånd.
Torsdag: Ledig! Tack o lov så kunde mamma hjälpa till med Agnespassning så jag kunnat sova mig igenom även denna dag. Men det här är första kvällen på länge som jag inte känner mig som ett nödslakt och huvudvärken är nästan borta! Tänk om det verkligen vänder nu (vågar jag hoppas)?
Visst har jag haft en riktigt "spännande" och innehållsrik vecka? 
...min bästa vän!!!
Nu ska jag tömma våran varmvattenberedare genom att ta ett lååångt bad i vårat lovely badkar. En sanering av sjuka jag är behövlig!
Nu är glada julen slut-slut-slut
Trots att jag älskar julen och alla fina stjärnor som lyser så fint i fönsterna, de röda julgardinerna i köket och de få tomtar jag äger som finns utplacerade lite här o där i huset så uppskattar jag ännu mer när alla storhelger och röda dagar är över och grejjerna återfinner sin plats i julkartongen. Det röda byts ut mot ljust och fräscht och allt som påminner om julen är borta med vinden. Eller iaf uppburet på vinden ;-)! Nu väntar förhoppningsvis en finfin vårvinter med många skoterturer och flera timmars korvgrillning i solen och ännu längre fram en lång och härlig men ffa helledig sommar. Men innan sommaren så ska vi beta av en nybokad Stockholmsresa, några födelsedagar, minst en IKEA-tripp och sist men inte minst...pressa fram o välkomna en alldeles ny familjelmedlem! Massor att se fram emot med andra ord (ja, kanske inte själva pressandet då) :-)!
Denna helg har varit L-U-G-N! En riktig rehabhelg som behövdes för samtliga i familjen då den ena hostar och kraxar värre än den andra. Img väntar allvaret för de två i familjen som haft ett nästan 4 veckors(!) långt jullov så då gäller det att batterierna är fulladdade! Fast för mannen i huset så verkar batterierna vara helt off...igen! Jimmy låg ju heldäckad veckan innan jul och nu verkar han vara tillbaks i samma skick som då...stackarn! 
Vi har varit och besökt min farfars häst i helgen. Mycket uppskattat hos lilla A som äääälskar "poppohästar"!
Lilla hjälpredan assisterar förberedelserna inför middagen.
Helgens traderafynd! Hejja 70-tal :-)!
Nästan på benen igen...
Idag är första dagen som jag känner att mina ben orkar med ett par timmars upprätt tillstånd. Govädret ute bara skrek efter oss att komma ut. Bara för en liten stund så ny energi fick tas in i form av frisk luft. My good så ljuvligt det var med en stunds utevistelse! Skönt men totalt utmattande. Jag fattar bara inte hur man kan bli slut så snabbt! Men det var det värt!
...vilken tur att svartvitt tar bort grådassig ansiktsfärg :-)! Men jag känner mig som värsta pinglan idag jmf med de gångna dagarna med svintofrilla, pyjamasbrallor o med en ansiktsfärg bortom alla färgskalor. Svärfar var förbi en av mina krassligaste dagar och ifrågasatte "hur du ser ut...å vad f*n har du på dig" när han såg mig, haha! Lite vanliga kläder o en dutt mascara kan göra underverk för måendet!
...kolla vad fint vi har idag!
Trevlig helg på er....
Dålig start :-(
Efter drygt 7 jävulskt långa, febervarma och nästintill outhärdliga timmar på jobbet idag så stämplade jag ut en timme tidigare. Längtan hem till soffan och att krypa ner under filten var STOR! Jag däckade handlöst när jag kom hem och sov i 8 timmar med några korta uppvaknanden i form av små 2-årshänder som strök mig över kinden. Tror att hon förstod att mamman inte var/är i något vidare skick. Nu blir det spännande att se om jag lyckas somna om inför natten.
Här kommer några pics från sista dagarna...
...feberdäckad sjukling på nyårsaftonSmarrigt födelsedagsfika hos Frida som fyllde 23 (eller hur var det Frida?) igår...
...födelsedagsbarnet med lånad Valle
...Astrid provar en av hennes julklappar (som kanske passar år 2011), haha
...Malte & Lisa. Kolla in Maltes coola outfit!
...Anja nyinsmord i mammas "läffstiff"Söta -07:or...
...MALTE
...ASTRID
...KONRADSayonara friends...
Minnen & tillbakaglimtar
Året började dock inte särkilt bra då våran kära vän Anna somnade in i februari. Något som jag fortfarande knappt har fattat.
ett frö för varje vän
Upp kom elva blommor,
men särskilt minns vi en
En ängel kom
från ingenstans
Plockade en blomma
och satte i sin krans
De tio blommorna
som kvar fick stå
Kommer nog aldrig
riktigt att förstå
Låten som sjöngs på begravningen.
Självklart så har jag min SJUKT ROLIGA 30-års fest som ett av det starkaste (& bästa) minnet från det gångna året! Är fortfarande tagen av dagen då vi blev firade...
Bulgarien i maj med hela Dahlbergsklanen. Kul resa till ett mindre lyckat resmål...
Billy å jag
Alla härliga utflykter sommaren 2008. Det blev ändå några, trots det dåliga vädret & husmålning som upptog större delen av sommaren.
30-års partaj & midsommar i huvudstaden...
...de glada 30-taggarna!
...mysigt midsommarfirande på gräddhyllan
...första tatueringen sätts på plats.
...skansenEn härlig vecka i slutet av sommaren med kära Stockholmarna på besök...
Bebis nr 2 blir till...
60-årsfirande ute i havet....
Lindas 30-års fest där jag hade huuuur kul som hellst...
När hösten kom så väntade tyvärr en grå & tung period. Nygravid, illamående & heltidsarbetande bidrog till många trötta stunder. Men lagom till att snön började falla så vände det och krafterna började komma tillbaka så smått.
