Manne myspropp
Igår så var det dags för besiktning. Distriktsköterskan var på hembesök med vågen i högsta hugg. Lilleman hade ökat ett halvt kilo sen drygt en vecka tillbaks så det är ingen tvekan om att han får i sig vad han behöver. Ibland undrar jag hur de små liven överhuvudtaget tar upp någon mat då det känns som allt bara rinner igenom och hamnar i blöjan.
Idag har Jimmy börjat om att jobba så mina goda dagar är slut. Nu är det bara att stiga upp på morgonen och försöka få in bra rutiner med två barn i hemmet :)! Jimmy har skämt bort oss i knappt 2 veckor och stigit upp med Agnes varje morgon och gjort frukost. Morgondagens dagislämning blir mest spännande att se hur jag lyckas få oss iväg i tid.
Förlossningen
Jo jag får ju inte glömma bort att meddela vem som vann gissningstävlingen. Det blev Linda Bystedt (fd Viklund) som kammade hem äran med att gissa rätt på BÅDE kön o datum. Inte illa Linda :)!
Jag har ju inte hunnit berätta om förlossningen heller. Dagarna bara försvinner i amning, blöjbyten, besök och ta sig tid för den lite åtsidosatta nyblivna storasystern osv osv osv. Så tiden vid datorn är som ni säkert förstår lite begränsad för tillfället i min nya tillvaro.
Så förlossningen då...klockan 01.15 natten till onsdag så vaknade jag av att jag hade ont. Mer ont, och en annan karaktär på smärtan jämfört med tidigare kvällars förvärkar, så jag förstod att nu är det på g. Den andra värken kom snabbt o så även den tredje. Så det var bara att väcka Jimpa och be honom skjutsa Agnes till mamma. Klockan 02.50 blev vi inskrivna på förlossningen, då med jättejättetätt mellan värkarna. Barnmorskan tog hål på fosterhinnan och sen var det "bara" att börja trycka på. Klockan 03.45 kom lillprinsessan som visade sig vara en liten prins ut! Gissa om vi blev förvånade?!! Det blev bara en snabbvisit för oss på bb. Vid lunch samma dag så checkade vi ut från landstingets vita lokaler. Borta bra men hemma bäst :)!
Så här i efterhand så måste jag konstatera att jag nog hade en väldigt bra första förlossning för jag upplevde den här som mycket jobbigare. Kanske för att det blev så intensivt, kanske för att det gick så snabbt, kanske för att jag inte hann med någon bedövning. Jag vet inte?! Jag var mycket mer medveten om allt den här gången, så även om smärtan. Jag minns att jag sa till Jimmy bara några timmar efter jag födde Agnes att det här skulle jag göra om samma dag om jag fick. Den här gången sa, och säger jag fortfarande, aldrig mer. Aldrig! Men som tur är så får man iaf ngt helt underbart för mödan!!!
Första prommenixen med stolt storasyster som chaffis!
Agnes händer blev gigantiska bara över en natt :)!
Det är någon som aldrig blir less på att hålla i lillebror.
