Johanna

Det är bra lustigt. I höstas så klippte jag bort en rejäl bit av mitt långa hår. En för mig stooor förändring. Det var en person på jobbet som noterade denna förändring...EN ENDA! Inte för att jag brydde mig om detta, men nu, när jag inte klippt just något på längden mer än topparna men tunnat ut det rejält så har gud å alla kommenterat detta. Både kollegor OCH nästan samtliga patienter. Kul, men jag tycker själv att den förra klippningen var mer "synlig"!

En manlig kollega sa när jag kom imorse..."har du permanentat dig?"
En kvinnlig patient på grannavdelningen sa..."vad fin du är, har du plattat håret?"
Min svärfar sa..."brukar du vara så där ljus...det ser konstigt ut!" (dock ingen oväntad kommentar från honom, haha)

Jag tyckte att kontrasten mellan permanetat till plattat håret var riktigt kul!

På tal om kommentarer så måste jag berätta vad en patient alltid säger till mig när vi ses. (Han bor inte hos oss utan kommer bara till avdelningen en snabbis varje dag)
- "Johanna...du ser ut som en mamma...som går med en korg...och samlar frukt!" Detta är klockrent, han säger det verkligen varje gång vi ses, haha! Ja, det är väll bara att leta reda på en korg och börja samla frukt! För mamma det är jag ju!

Imorgon väntar en ledig dag (förtränger att jag dessvärre jobbar i helgen)! Så jag ber en stilla bön till vädergudarna om soligt å varmt väder!