I en sal på lasarettet...
Vi var med om en riktig mardröm igår. En händelse som jag fasat för ska hända och något som jag hoppas att ingen av er som har barn ska behöva vara med om!
Ska väll börja med att berätta att inte en utan ALLA i familjen drabbades av magsjuka i förrgår. Som det inte var nog med den krax-, feber- å snorsjuka som vi precis börjat repa oss ifrån??? Börjar starkt fundera på vad vi gjort för ont!
Natten till igår var mindre lyckad. Kräk-kräk-kräk, torka spya, toabesök, tvätta sängkläder och vårda sliten 2-åring var aktiviteter som vi trötta föräldrar (hm, rättare sagt mestadels Jimmy) fördrev nattens timmar med. Så gårdagens fm spenderades av alla 3 i soffan sovandes/tittande på film. Jimmy satt och surrade med Agnes när jag halvt sovandes hör hur han frågar henne samma sak typ femtioelva ggr utan att få något svar. Till slut så kan jag inte hålla mig utan säger...men sluta tjaaaata på henne. "Men gud utbrister plötsligt Jimmy, det är något fel med henne". Han sliter upp henne från soffan och synen av henne kommer nog alltid att sitta kvar på näthinnan...hennes vidöppna paralyserande ögon, mörklila läppar, blåmarmorerade armar & ben och lillkroppen som var helt liv- & ledlös. Hon var helt borta och jag trodde allvarligt att hon var död. Kan lugnt lova att pulsökningen hos de chockade föräldrarna var maximal!!
Ut med henne på bron, försökte ruska liv i henne, smärtstimulerade hennes bröst och ropade på henne. Inget svar eller tecken på liv! Forfarande som en trasa i kroppen. Jag uppmanade Jimmy att fria luftvägarna, tänkte att det kanske satt fast ngt som vi missat att hon stoppat i munnen. Käkarna hade stelnat och det var med halvt våld som Jimmy fick in ett finger i munnen. Först då så började vi se tecken på liv i den lilla kroppen. Men h-e-l-v-e-t-e vad lång varje sekund kändes!
Jag ringde vårdcentralens akutnr för att höra om de ville göra en första bedömning eller om vi skulle åka direkt på akuten. Ring en ambulans fick jag till svar! Men, tyckte jag, det går ju mkt snabbare för oss att ta oss in själva än att vänta på en ambulans. Hon prompade ändå att vi skulle ringa efter ambulans men sa att om vi nu kör in själva så måste jag ringa ambulans som möter upp efter vägen om läget försämras. Så in med alla i bilen...jag som sjukvårdare o Jimpa som ambulanschafför. Forden funkade bra som ambulans men gud i tider vad milen in till sjukhuset kändes långa. Alldeles för långa med en liten trasa i knät som inte gick att hålla vaken.
Väl på akuten så var vi väntade och fick ett jättebra bemötande. Prover, EKG och gud vet allt togs innan vi fick oss ett rum på barnavdelningen. Där satte de en nål i lillarmen och fler prover togs.
Det jag tycker är värst så här när vi kommit hem är att inte veta vad det här berodde på. Varken jag eller Jimmy upplevde att hon var så pass dålig att detta skulle ske och hon hade ju bara varit sjuk i knappt 12 timmar och druckit jättebra mellan o efter kräkningarna. Dessutom så kom febern först när vi kom in på akuten så det kan inte ha varit feberutlöst heller.
En av läkarnas teorier är att det kan ha blivit en alltför häftig omställning i kroppens salt- å vätskebalans som bidrog till att hennes kropp chockade som den gjorde. Jag hoppas faktiskt innerligt på den teorin. Men vi kommer ändå att bli kallade till en utredning där de mäter hjärnaktiviteten för att utesluta ev epilepsi. Det känns skönt att de utreder saken! Vi fick med oss medicin hem som vi kan ge henne om det här skulle hända igen. Men det hoppas jag verkligen att det inte gör! Mitt hjärta klarar inte en till sådan pärs.
Jag anser mig verkligen inte som den nojjiga mamman men efter detta så kommer jag att vara superparanoid varje gång hon blir sjuk. Redan ikv så har jag tittat till henne flera gånger sen hon lagt sig. Något som jag aldrig brukar göra. Bara för att se att hon lever.
Det är efter sådana här incidenter som man fattar hur skört livet verkligen är...
Fy så läskigt. Alla varma tankar till er!!!
Ja jag hoppas det, har dock ingen aning hur i hela friden jag sak orka festa ikväll, men efter några alvedon så känns det säkert bättre :)
Som jag hörde av en väldigt vis film en gång: "Hell no, H2O!
Massa tankar till er som måste vara på sjukhuset, huvva det kan aldrig vara kul.
Å fy, hoppas det aldrig händer lillhjärtat igen...
Vi hörde på onsdagen att ni åkt in så vi har varit oroliga hela familjen. Hälsa gumman från oss alla och krya på er....
Usch, vad hemskt! Hoppas att ni alla mår bättre nu. Krya på er och trevlig helg :-)
Sitter här i sjukdomens boning...dotter fick feber...igen... 39,2...och läser om din skräck...Blir både rädd och förskräckt. Hoppas att ni blir bättre. Hoppas att ni aldrig mer ska uppleva detta. kram Anna
Vilken mardröm!! Jag hoppas Agnes kryar på sig nu och även mamma och pappa. Och att detta aldrig mer upprepas... Massa kramar till Er från mig och A.
Kramar om igen!
Varsågod till awarden, du är verkligen värd den - superJohanna.
Ha en bra dag.
Men huvva!!! :(
Så fruktansvärt, jag hoppas att det bara var något tillfälligt som blev och att hon inte drabbas igen av nåt sånt.. Kramar i massor!!
skrev i tråden på fl.. Läste just din blogg också, och huh, sitter hrä med tårar... gud vilken pärs!!!! kram!
Herregud! Och jag tyckte att det var hemskt när Leo hade lågt blodsocker på BB... Själv kan man vara halvdöd utan att bry sig nämnvärt men när ens barn blir sjuka...inget kan nog vara jobbigare. Så maktlös man känner sig. Skönt att allt gick bra!
Kram
Usch, så läskigt...fick riktigt rysningar när jag läste. Skönt ändå att det gick "bra" och tur att ni var två hemma, fy att va ensam en sån gång.
Kram på er
Gudarns så det kan gå! Ögonen tåras... Skönt att höra att hon mår bra nu. Men det är klart att både du och Jimmy kommer att va på helspänn efter det här. Superläskigt! Bra med utredning, men vi får som sagt var hoppas på att läkarens första teori stämmer, och att det var en engångsföreteelse som ni får stoppa i det mindre roliga erfarenhetsregistret.
Kramar till er!
Usch, fick tårar i ögonen när jag läste ditt inlägg. Mardrömm är bara förnamnet. Jag hoppas verkligen att lilltjejen mår bra och att det inte visar sig vara ngt. allvarligt. Ta hand om er.
kramar Marie
Åh vännen! Jag har något jag skulle vilja ge dig på Skrivannes blogg... om du vill. Om du orkar... Kram anna
Men Johanna, så fruktansvärt! En tår rinner ner för min kind när jag läser ditt inlägg. Vilken mardröm för er alla. Jag hoppas innerligt att läkarens teori är riktig. Förstår verkligen att en sådan här upplevelse lämnar sina spår. Många varma kramar och tankar till er! Kram /Malin M, mamma till Elise
Jag lider med er Johanna! Kan förstå att du kollar henne otaliga gånger. Kommer nog sitta i länge. Huvva!
Kram till er! Lillemor
Läste precis om det som hänt! Fy vad skönt att ni agerade så snabbt och kom iväg till sjukhuset! Hoppas att det bara var en engångshändelse. Bra att de ska göra en utredning. Massor med kramar, Anna W.
Fy vad hemskt! Vår Lille kille fick feberkramp för några månader sedan, och det var också otäckt, så jag förstår er oro.
Skickar en styrkekram!
Åh fy vad obehagligt! Jag vet inte hur jag skulle reagera om vi hamnade i en sån situation. Och som någon skrev, så skönt att ni var hemma både du och Jimmy. Huvva! Hoppas att det inte är något allvarligt, men skönt att dom gör en ordentlig utredning! Hoppas ni kryar på er snart allihopa!
Haha min hårfärg är faktiskt ICAs billigaste :-) Kul att du gillar den! Förut körde jag på en färg som heter Sunlights som man köper hos frisören, men den kostade typ 250 kr och det är svindyrt enligt mig. Så i somras då jag var föräldraledig och pank köpte jag en färg på ICA bara för att färga utväxten. Den visade sig vara nästan identisk med Sunlights och kostar 49:- :-)) Poly Palette nr 200 är det i alla fall :-)
Vill ni komma hit lördag den 14/2? Alla hjärtans dag till och med :-) Daniel föreslår att ni kommer redan vid 16 för då börjar bortamatchen i hockeyn.
Glömde skriva TREVLIG HELG!
Kram till er alla
