Den nya tillvaron...
Att våran nya tillvaro skulle innebära en omställning för samtliga i familjen var något som jag var fullt medveten om. Men på vilket sätt hade jag ingen aning om. Jag har ju i 9 månader tänkt tanken på hur omställningen skulle te sig. Med facit i hand så måste jag säga att storasystern i familjen har nog drabbats hårdast. Nu har det kommit en ny familjemedlem som upptar mycket av min tid. Tid som hon brukar få. Storasyster får hela tiden höra..."du måste vänta...mamma ska bara ge lillebror mat...du får inte...jag ska bara..osv". Det märks tydligt på henne hur frustrerad hon är över att måsta dela mig med någon annan. Hon gör allt för att få min uppmärksamhet, testar alla gränser och kommer ofta och kryper upp i min famn och vill kramas och vara liten. Suger efter en närhet som hon aldrig gjort förut. Första dagarna hemma så vek hon inte en tum från min sida när vi var ensamma. Men jag har faktiskt förståelse att det här är jobbigt för henne.
Som tur är så är Mannegubben en riktig liten slökorv som i princip BARA sover. Så då får jag tid att ägna mig åt bara Agnes. Jag tror aldrig jag har läst så många böcker som jag gjort de sista dagarna. Och såklart bakat...favvosysslan hos oss båda. Bara för att hon ska få tid med bara mig. Hon får även vara med i alla bestyr med lillebror så hon får känna sig delaktig. Och jag tycker *pepparpeppar* att hon börja lugna sig lite.
Ikväll så har jag varit på matlaget. Ni vet som jag nämnt tidigare att vi är några tjejer som ses en gång i månaden o äter tillsammans. Himla trevligt! Och herrekors så underbart att lämna hemmet för ett par timmar. Jag har knappt varit ut från huset de sista dagarna. Img så drar jag och lilleman till stan, vi har lite shopping to do :)! Ännu mer trevligheter med andra ord!
Förstår fullt och fast! Tänk så jobbigt att få någon annan som kommer och stövlar in i ens värld... :P Men du gör ju helt rätt, J! Låta henne få uppmärksamheten tillsammans med dig när lillkorven sover!
Önskar dig en trevlig shopping dag idag då! Kram anna
Intressant att läsa om storasysters reaktion. Och jättefina bilder! :)
Sen blir det kanske inte bättre av att ni har huset fullt med besökare hela tiden. Det blir nog bättre sen när ni får det lugnare hemma. Vad söt han är, lillMannen!! =)
Va, tycker du inte att dom var snygga?!?! Dom är ju hur fina som helst!! Jag väntade ju på Kalle Anka-brillorna, men dom kom ju aldrig. =)
Hej Johanna med familj! Och stort grattis till er lilla pojke! Vill bara skriva och säga att jag vet vad du går igenom, svårt att få tiden att räcka till storasyskon! Man känner sig hela tiden som Alfons pappa, - jag ska bara, -jag ska bara! När man ser kärleken mellan barnen, små ögon som söker efter storasyster/bror då är man så lycklig!
Hoppas ni får må bra, vore kul att få se lillpyret när vi kommer hem i sommar!
Kram Maria
Hej Johanna! Kan också verkligen förstå att det måste vara svårt för de små! Tänk, vilken förändring! Jätteintressant att läsa om detta, det är ju tankar jag själv går runt och bär på... =) Många jag känner har sagt att den dagen första syskonet tittar ut börjar också det eviga dåliga samvetet hos föräldrarna... kan tänka mig att det, mer eller mindre, stämmer! Kram! PS. Så söt han är, lille Mannemannen! =D
Så underbart söt man får vara. grattis till underverket=)
Saknar dina uppdateringar....
Men jag förstår att du har fullt upp med annat ;)
Kram
