Johanna

I slutet av min graviditet med Agnes så dog min morfar. Mormor sa tröstande till mig att när en generation dör så föds en ny. "Deppa inte, vi får glädjas över din bebis i magen som snart är här" sa hon till mig när vi båda satt och grät vid köksbordet.

I veckan så dog min mycket älskade mormor helt plötsligt. Det gör så ont och mina tårar verkar inte ta slut.

Imorgon så är det exakt 2 år sedan som en ny generation föddes. Det var Mannegubben som hade bråttombråttom ut i världen. Våran lilla spjuver och gladskit som förgyller våra liv och som även förgyllde min mormors dagar mer än vad jag kanske någonsin förstår. Manne gillade mormor, eller "momsan" som vi kallade henne. Mitt sista minne av mormor var när vi var och hälsade på henne för några dagar sedan och Manne satt som fastklistrad i hennes knä. Han var inte riktigt frisk och hon njöt av hans lugn och av att få hålla honom och krama om honom ordentligt. Länge. En sista gång.

Jag blåser ballonger för fullt just nu. För Mannes skull och för hans andra födelsedag här i livet. Fastän att den jag hoppades mest på skulle var här imorgon inte kommer att vara med. Men så är livets gång hur mycket jag än ogillar det! En present hann hon köpa till honom. Som han faktiskt fick igår. Ett par nya springarskor.



...några timmar gammal och så otroligt älskad från första stund.

Vi kommer att sakna dig imorgon momsan!

Det sägs att det blir toppenväder i helgen. 15 grader och strålande solsken! Jag är för en gångs skull ledig över påskhelgen och många trevliga aktiviteter och besök väntar. Det känns otroligt välbehövligt efter de senaste tunga, ledsna och sjuka dagar!


...mina fina killar. (En bild som jag tog innan jul)

Hoppas att ni får en riktigt trevlig påsk alla vänner!

(Jag skulle egentligen ha bjudit på finfina påskbilder som jag tog på barnen för någon vecka sedan. Men efter en formatering av datorn som min "kära" sambo gjort så är alla bilder borta, buhuuu!)